theresiiiiia

Okej allihopa, nu är jag på sånt riktigtriktigt kärleksfullt humör.
Så jag måste beskriva min otroliga kärlek till den absolut viktigaste personen i mitt liv; Jesper Borg.

Jag och jesper har känt varann i drygt ett år.
För det var typ då jag flyttade hit.
Jag kommer så väl ihåg första gången jag såg honom.
Tänkte, att han faktiskt, var den enda killen i klassen som såg bra ut.
Men inget mer med det.
Fast, sen upptäckte jag, att Jesper Borg verkligen inte är som andra killar.
Han var ingen sån som skämdes över att umgås med tjejer, som inte hade några problem med att krama en tjej, vänskapligt och offentligt.
Så han blev en väldigt bra vän till mig, sen efter ett tag började folk fråga om vi var tillsammans, jag fick hela tiden neka, men frågan slutade aldrig att springa ikapp mig.
Men shit, Jesper är ju bara min vän.
Eller?
Jag kände det.
Varje gång jag var nära honom bubblade det i hela kroppen på mig.
Det fick inte hända, det bara.... Fick inte.
Så jag tryckte, pustade och kämpade emot den konstiga känslan inom mig.
Och precis när jag gjorde det som bäst, så ringer någon.
Dolt nummer, men jag hörde direkt på rösten att det var han.
Han sa att jag var söt, att han älskade mig, och att vi borde bli tillsammans. Han var också full.
Så jag grät en skvätt, för jag trodde ofc att han drev med mig.
Tills dagen efter mitt konstiga samtal.
Jag kollade min mobil, hade fått sms, i sms:en stod ungefär allt det han hade sagt i telefon kvällen innan.
Det hände något skumt den dagen, jag sa till honom att det var gulligt sagt, sen kläckte han ur sig:
"Hur vet du att det inte var sant?"
Vad svarar man på en sån sak?
Precis, man skiter i allt. Man ger fan i att svara, försöker tänka på annat.
Men egentligen, hur lätt är det?
Till sist gav jag upp.
Jag erkände hur jag kände, och han erkände hur han kände.
Inte mer med den saken va?
Joho minsann, våra känslor matchade bra.
Inte bra, inte för min del.
Jag är inte typen som blir tillsammans med vänner.
Inte nånstans.
För, jag trodde inte på långvarig kärlek.
Hade någon frågat mig då hur länge vi skulle ha varit tillsammans,
så hade mitt svar blivit något i stil med:
"en månad eller nått,"
Inte mer.
Inte en dag till.
Men på något sätt gav jag Theresia&Jesper en chans.
Det var något av det smartaste jag har gjort i hela mitt liv.
1/6-09
Det står skrivet på mitt hjärta.

Vad jag ville komma fram till var, är, iallafall att jag älskar dig, Jesper Borg.
Av hela mitt hjärta.
HELA